Like a dark room

Lite som på bilderna känner jag inombords. Alla går väl igenom mörka perioder i sitt liv? Helt vanligt liksom. Dock känner jag att jag inte hittar vägen ut till det där ljuset jag kan se på avstånd. Även om jag vet vägen ut men mina ben är paralyserade och lyder inte hjärnan. Det finns en värld där ute, en värld jag är rädd att bemöta.
 
 
Jag känner att mitt liv är kaos just nu. Konstigt nog så brukar jag ha en otrolig inspirationskraft inom mig när jag mår dåligt eller är nedstämd, vart tog den vägen? Jag vill liksom bara lägga mig ner och sova bort allt och när jag vaknar vill jag att allt är över.
 
Jag vet att det blir bra och allt vänder till det bästa, jag vet det...