Det är en hemlighet

Hej på er! Idag tänkte jag faktiskt skriva av mig om något som hela mitt liv har varit ett stort problem rättare sagt ett stort missbruk för mig.. nämligen SOCKER!

 
Jag har hela mitt liv levt på socker. Sockrig mat och kilovis med godis per vecka. Jag skojar inte. När jag var liten så fick jag varje fredag 1 kg godis, som jag sedan levde enbart på hela helgen. När jag kom upp i tonåren åt jag godis varje dag för minst 20-50 kr om dagen. På rasterna sprang man till närmaste kiosk för att köpa choklad och coca cola. Redan då var jag extremt beroende av socker.

Mina dagar kretsade kring godis,läsk och glass. Jag köpte flera gånger i veckan 2 liters glass paket och åt upp allt på en gång. Det var liksom väldigt enkelt och jag har inga som helst gränser. Jag började aldrig må illa. Jag kunde spendera dagar i mitt rum och unna mig det som jag älskade mest av allt - godis.
 
Nu tänker ni säkert att jag måste ha varit ett knubbigt barn, men nej, jag var smal och undernärd litet barn. Fick gå på undersökningar för bulemi och anorexia då jag var 1.60 lång men vägde knappa 40 kg i åldern av 11. Så vägde jag tills jag började vänta mitt första barn som 16 åring.

 
Men som i dagsläget är det liite annorlunda. Jag är medveten om mitt missbruk mot socker men emellanåt kan jag inte kontrollera det. Som ett exempel igår.. jag frossade ALLT jag kunde hitta. Kanelbullar 10 st, vaniljglass ½ liter och godis i nävar! Jag satt där i mitt mörka sovrum och frossade, läste bloggar och grät! Och jag ville ha mer!

Det är faktiskt inte så många i min närhet som vet om mitt missbruk och hur det egentligen ligger till. Jag har försökt att bertätta hur det är, men jag får ofta kommentarer att "du behöver ju inte äta så mycket, ät bara lite" eller "men det är ju kalas då får man fika lite extra" osv, men det är inte så bara för mig. Äter jag en så äter jag tills jag blir sjuk eller i flera dagar/ veckor. Jag känner mig så ensam med det här.. Så isolerad. 

Jag vet exakt orsak varför jag får återfall. Det är känslomässigt, brustna hjärtan och psyket. När livet är skit jobbigt då faller jag för frosseri av socker. Det har varit många återfall detta år. Jag kan inte ens räkna hur många gånger. Det läskiga är att det kan vara flera dagar eller veckor med frossande. Mitt missbruk kan lungt jämnföras med vilken missbrukare som helst. När jag mår bra så orkar jag vara utan socker, mår jag dåligt så får jag abstinens och frossar. Jag försöker fylla den tomrum jag har då jag mår dåligt och frossar.

Men igår var det en vändpunkt för mig. Jag fick så ont i magen som jag får av socker, magen svällde upp som en ballong och jag fick nog! Igår efter att jag frossat klart och torkat mina tårar bestämde jag mig för att jag behöver en balans i livet. Göra något för mig. För min egen skull och välmående. Jag ska börja träna, gå på promenader och fotografera mer. Så idag ska jag göra ett matchema för strikt LCHF och saker jag ska göra varje dag enbart för mig.

Det är så viktigt att ta hand om sig själv, jag vet det. Men de senaste åren har allt kretsat omkring barnen, hemmet och alla andras välmående. Mitt välmående hade inte tid, det fick liksom vänta. Men inte nu längre.. från och med idag ska jag kämpa hårdare 💪

Jag hoppas att ni tar hand om er och ha för guds skull tid för ert välmående och tid att skämma bort er med vad som får er att må gott ❤ Ha en fin helg allihopa ❤






Du är verkligen inte ensam om det här, jag är nu i 30-års åldern och äter fortfarande någon form av socker nästan varje dag och precis som för dig är det ingen som kan tro det då jag ändå är pinnsmal.

Svar: Nä ensam är jag ju inte, men menade mer kanske att människor runt om mig är inte så brydda och vetande hur jag har det i vardagen 😊
Alla går ju inte upp av socker, det gjorde jag inte heller förut men nu gör jag det. Kan lägg på upp till 3 kg av en bulle liksom 😖

Önskar dig en underbar helg 💕
Jenni Lenita

ja men ibland kommer dessa frosserier och jag är ju insatt i att du har sockerboeronde, jag som följt dig så länge och att det kommer ibland, men du är numera alltid så duktig att ta dig ut ur det och ha en striktare period och du lyckas alltid med det också, tycker du är duktig.

Det där som folk säger att man kan äta lite då man går på kalas eller ta bara lite, det fungerar inte, antingen ska man äta eller inget ha hemma, för alla blir frestade av godsaker, den som säger annat tror på något de själv inte kan hålla. Absolut är jag duktigare på detta nu, jag "kan" stå emot i veckorna, men vi har ju så att vi har en unnardag i veckan och det är idag på fredagar och ibörjan fungerade det toppenbra, vi höll oss till det, men den senaste tiden har det blivit lite på lördag med, sedan lite söndag, ja du är med, och då kommer man in i det där med. Man ska bestämma sig för det som man tänkt & kan man inte stå emot och hålla sig till det då får man låta bli att köpa hem

Samt att man får återfall av detta emellanåt är fullt mänskligt, men gör man som du även som jag gör att man bestämmer sig för att vara extra strikt en period så är det liksom ok, bara man har kontroll på sig själv och det har du

kramar

Svar: Du har så rätt så rätt min vän. Jag vet att jag kan ta mig tillbaka, det kräver att laga det som är sönder i mig för att orka. Lättare sagt än gjort i detta läge men jag ska ge mitt allt att försöka.
Jag tål ju inte socker eller gluten alls något mer. Med åren har jag blivit känslig mot det och när jag frossa i det så blir jag sjuk. Kan få flera dagars migrän (konstigt att man aldrig påminner sig själv om konsekvenserna), går upp i flera kg i vikt, magen sväller som en uppblåst ballong, får gallstensattacker och är allmänt nedstämd.

Vi har också egentligen fredagar som är den där "gotti" dagen då barnen får bestämma vad de vill gotta med. Oftast blir de sugna på ostbricka med färska frukter och bär, men det händer också att de vill ha godis eller glass. Sen om det råkar finnas kvar dagen efter ja då är det ju det att man blir lite sugen igen och ska snaska på det även på lördagen.. och eventuellt söndagen. Det är precis så hemma hos oss också, speciellt de senaste månaderna. Jag känner mig maktlös om jag ska vara ärlig.

Resten av familjemedlemmarna äter som vanligt, däremot är det jag som försöker hålla mig till LCHF enbart. Men när man har den här triggande maten och godsakerna i skafferierna är det riktigt svårt att hålla ifrån. De finns liksom i mitt hem, vardagen, hos bekanta och överallt man vänder sig.

Men nu ska jag verkligen göra mitt bästa och det börjar idag (dålig dag att börja med när resten av familjen har laddat fredagen med en massa godis, läsk, glass och chips). Men jag ger mig inte, jag ska vinna över sockermonstret inom mig 😉 💪

Tack för din fina kommentar, det verkligen känns fint och peppande att orka ta hand om mig själv. Jag hoppas ni har det gott och att eran helg blir mysig och underbar 💕
Jenni Lenita

Usch, jag känner igen mig. Kanske har jag inte ens erkänt hur mycket socker jag faktiskt får i mig ännu. Men det är nog för mycket. På gott och ont. Jag har ju en så kallad "sockermage". Alltid "svullen", eller ja. Sådär härligt svullen. Det kommer ta en lång sund innan jag blir "av" med den. Och framförallt, så ska jag väl sluta med typ godis, energidricka med mera. Lite där min största sockerbo ligger. Jag både hatar det, och förnekar det. Mamma brukade säga att jag skulle få diabetes om jag fortsatte... Alla pengar jag fick in som tonåring, veckopeng osv, var det som gick till godis. Mår illa av bara tanken.
Längsta uppehållet från just "godis sockret" var på nästan 12 månader. Och det var skönt. Och jag mådde bra. Jag gick ner en del i vikt på samma gång, och det är först nusom jag inser hur "smal" jag blev. När jag ser gamla bilder.. Är fortfarande inte speciellt stor, men tillräckligt för att få kroppsångest. Och det är sockret, godiset som tar det. Att inte röra på mig osv.
Jag har inte haft styrkan, eller tillräcklig motivation för att göra något åt det, men jag hoppas innerligt att jag snart kommer bestämma mig igen. Jag vill ju inte "se ut" såhär, eller ja. Jag vill inte vara beroende.

Kämpa på, du är bra som kommer ihåg dig själv! Och det måste vi alla bli bättre på emellanåt.

Svar: Det är inte alls. Jag tror att många är just socker beroende även om dom flesta inte tror eller tycker det. Det längsta jag har lyckats vara helt sockerfri från både mat och direkt sötsaker är 1½ år, det var den bästa tiden i mitt liv. Jag gick ner 25 kilo och mådde så jäkla bra i både kropp och själ. Jag kunde inte förut leka med mina barn i lekparken och all ansträngning var rena rama dödsleken för mig. I dag kan jag göra ALLT med dom även om jag inte är värsta smalisen men jag klarar av att umgås med mina barn dagarna ända.
Jag har väldigt mycket ångest över min kropp med. Allt skinn hänger i magen, armar och låren och jag känner mig inte det minsta kvinnlig. Men jag försöker verkligen älska mig själv och hela min kropp precis som den är. En dag i taget dvs.

Jag ska göra mitt allt och ska kämpa så gott jag bara kan, tack snälla för din kommentar och att peppar mig 💕 Önskar dig en underbar helg fina du 💕
Jenni Lenita

Skönt att du orkar mer iaf! Det i sig är ju otroligt peppande, faktiskt. Jag vet att jag kommer komma igång med träning, så fort jag bara. Bestämmer det. Men jag hittar fortfarande lama ursäkter. Men till vintern, då är det regelbunden skidåkning som gäller, så är det bara. Hann inte bli så mycket nu. Och snart hoppas jag kunna börja springa igen. Skam den som ger sig, eller något. Heja dig, heja mig! <3

Svar: Det är ju den mentala biten som är nog jobbigaste. Att ställa in sig på något helt annat och ta bort något som brukar finnas där. Jag minns att jag hade abstinens tre första dagarna och sedan kom nästa abstinens 3 veckor efter att jag började med LCHF kost. Sen lyckade jag hålla ifrån 1½ år i sträck 👏 Gick då ner mina 25 kg på 7 månader.
Men det där med att komma med ursäkter för att få det man är sugen på, det känner jag mycket väl igen. Alltför väl. Jag har haft samma taktik detta år.

Mitt mål är nu att investera nya löparskor. Har i flera år velat börja springa, men vikten har varit i vägen. Men nu när jag väger ett par tio kg mindre så kanske är tiden inne att börja för mig med 😋

Och skidor.. det blev inte så många gånger för mig i år heller. Köpte mina första skidor för någon månad sedan så fick klämma in skidåkning när man hade tid helt enkelt 😏 Nästa år ska jag bli mästare på skidåkning, haha 😂

Tack snälla, jag suger åt mig ditt hejande och biter ihop... för nu ska jag fasiken framåt 💪
Jenni Lenita